olycka och graviditet...
japp i söndags händet det man minst ville skulle hända, att bli påkörd! jag klarade mig väl helt okej, lite ont i nacken och ryggen har jag men blev röntgad och dom såg inget så får verkligen hoppas det försvinner så det inte är ngt jag kommer få leva med. ryyggen är redan kass men usch låt mig slippa nacken också... har även fått sådan huvudvärk och yrsel :/ nu när hästen är frisk så vill jag ju rida inte ligga och ta det lugnt.
och iaf, vår fina bil kommer bli skrot ;( det är verkligen hemskt... den bilen strejkade aldrig! men men vi får väl köpa en ny, ska titta på ny ihelgen man blir helt handikapad utan bil.
och alla är gravida, jag saknar min bebis mage.. jag som INTE skulle ha fler barn är faktiskt inte så negativ längre, jag vill ha en liten till :) kanske inte just nu fast jag längtar väldigt mkt! mysigt med den stora magen man får, alla BM besök, UL ja allt som tillhör en graviditet. hade ju en väldigt lätt graviditet sist, förutom mitt illamående i ett antal veckor annars var det liksom inga problem inte ont ngn stanns lr så !! :) och bara för de kommer jag säker ha en väldigt jobbig graviditet nästa gång :P aja de återstår att de... jag längtar iaf :) och som ni alla kanske förstår så är det bara en jag vill ska bli pappa till mina barn och det är dennis pappa, rikard :) vi kommer fixa detta... kan inte leva utan mitt hjärta <3
ikväll har jag och dennis varit hos mormor / mamma :) mycket trevligt.. blev bjudna på mat och så. orkar inte laga mat till oss så vi bjöd in oss till mamma ;) så nu sover dennis gott efter all bus med morbror, mormor och josse :)
och strax dör min data så jag får väl också lägga mig nu... natti natti !!
r.i.p bettan :(
saknar min bebis mage :)
Oj, som bilden ser ut! måste varit en rejäl smäll,vilken tur att du klara dig så bra som du gjorde!!!
Du e inte ensam om att sakna din bebismage.. hihi.. När Astrid fylla ett kom suget helt plötsligt tillbaka.. kanske för att dom inte e några "bebisar" mer efter ettårsdagen? :-)
Vad kul att du o Rikard kämpar!! Kramar
Ni kommer klara de. Detta är kanske en kris ni måste ta er igenom. Jag och André hade en sån kris efter 1,5 år tillsammans och efter ett tag kom vi på att vi inte kan leva utan varandra och sen dess har allt bara blivit så mycket bättre.
Så jag tror på er !
Jag är också sugen på en till nu :) Men till sommaren får vi börja försöka här hemma iaf..då vi ska resa i november vill jag inte vara höggravid då :)
